1. Jag tycker absolut att APU är en informationskälla. Till och med en ganska redig informationskälla om man frågar mig. Jag tycker däremot att informationen är ganska riktad på så sätt att man får veta en massa saker om just den specifika arbetsplatsen man befinner sig på. Vad man behöver för att kunna jobba där, hur dom kommunicerar med andra arbetsplatser, vad dom har för sorts utrustning att jobba med (beroende på vilken arbetsplats man är på, förstås), hur kontakten är mellan arbetsgivare osv.
2. På just den här arbetsplatsen var det ganska lätt att ta till sig den information och innehåll i olika former. Dels för att själva informationen i sig var ganska intressant, men också för att våran handledare var väldigt duktig på att prata och få allt sammanhängande. Man snappade även upp saker i personalrummet där kommunikationen skedde mellan arbetsgivarna, i korridoren där eleverna diskuterade allt från innehållet på nästa lektion till hur TV-sändningar gick till och hur man kunde undvika snedsteg. Något som visade sig vara ganska nödvändigt eftersom jag och min medpraktikant Robert fick chansen att medverka i en TV-sändning.
3. Dom mest värdefulle stunderna på praktiken var helt klart när man tog in information genom praktiskt arbete. Jag lärde mig en hel del om hur man sänder TV. Både hur man bygger upp studion bildmässigt, och även med ljussättning, ljudsättning och möblemang. Och allt detta på grund av att jag själv fick prova på det, så de mest värdefulla stunderna på praktiken är när man får göra saker praktiskt. Just på grund av att man lär sig mest vid dom tillfällena. Praktik och teori är helt klart två olika saker, läromässigt. I alla fall för min del.
4. Grejen med min arbetsplats var att alla samarbetade något så fruktansvärt för att klara av grejer. Alla arbetade som ett team för att klara av deadline och för att nå målen alla var ute efter. Detta kanske inte är så unikt för min arbetsplats, eftersom många arbetsplatser kräver samarbete. Men det unika med arbetsplatsen var hur bra samarbetet verkligen fungerade. När ljussättningen behövde hjälp fick den hjälp av bildingenjörerna, och när ljudet behövde hjälp fick dom hjälp av ljussättningen och så vidare. På så sätt går allt smidigare och samarbetet resulterar också på så vis i lärande. Ljudkillarna för lära sig lite om ljus medan ljus får lära sig om bild. På så vis blir alla enskilda enheter till en stor helhet.
5. Om man ska jobba på min arbetsplats behöver man nog en stor del kunskap, såväl som disciplin och viljan att både vilja lära sig själv och andra. Man behöver också en lika stor samarbetsförmåga som man har samarbetsvilja. Detta på grund av att hela företaget går ut på ett enda stort samarbete i viljan att kunna lära och läras. Jag tror också det är viktigt med en stor nypa positivitet tålamod eftersom det kanske inte alltid går som man vill och därför måste kunna hålla viljan uppe och på så vis nå alla mål som strävas efter.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar